Berlin

Frukost på Eastern comfort hostel boat, med utsikt över Berlinmuren
Ni vet när man går och trampar upp stigar runt sitt revir, det är så lätt att fastna där, i samma hjulspår, i samma tankar, i samma fyrkantiga låda.
Då är det oerhört skönt att komma bort ett tag, någonstans helt ny. Man kan till exempel flyga till Berlin för att följa med någon på konsert, någon som man bara träffat ett par gånger innan och som bjudit med en på en konsert med en artist man aldrig hört förut... vad kan gå fel? Förmodligen allt, men det kan också bli hur roligt som helst. Du kanske rent av får din oerhört lilla bubbla helt söndertrampad. Man kanske rent av upptäcker en stad som bär minnen från så mycket värre saker än det man går hemma och oroar sig för. I ditt liv är det förmodligen inte så att någon plötsligt flängt upp en jäkla mur mellan dig och dina föräldrars hus! Och du behöver förmodligen inte riskera döden om du vill träffa dem! Eller som att några bestämmer sig för att dra igång ett ganska obekvämt världskrig precis när du hade så storslagna planer på en ljus framtid för dig och de dina.
Monument till alla som fått utså världskrigens fasor.
Det sätter saker och ting i perspektiv att komma iväg, att kliva utanför stigen och se sig omkring. Plötsligt känns inte den där brunbrända gräsmattan, krånglande diskmaskinen, trassliga ekonomin eller vad man än kämpar med, så himla jobbigt längre. Jag kom till Berlin med en miljon problem som tryckte ned mina axlar till foknölarna. Men jag åker därifrån med ett leende på läpparna, avslappnad hållning och enligt uppgift två kråksparkar färre i ögonvrån, men också ett par tårar färre fällda vid Checkpoint Charlie för de som tvingats genomlida allt vad andra världskriget innebar för Europas folk. Det sved lite att inse att man är ganska liten och att det som kändes så kämpigt hemma kanske ändå kan räknas till katigorin ”små obetydliga problem”
Checkpoint Cahrlie

Unter der Hand
Idag, torsdag kliver jag tillbaka i vardagen som bjuder på att 40 frallor ska bres till en besökande grupp, ärenden och träning men jag tänker verkligen försöka hålla ena foten utanför den där jäkla lådan och hålla kvar vid tanken att mina små vardagsbekymmer ändå är ganska så onödiga att älta tills man går runt med två eral grey påsar under ögonen. Så länge ingen dog var det ingen katastrof. Någon sa en gång till mig ”Värre saker händer till havs” men då var det bara ord, tills innebörden sjönk in under denna resan. Tänk på det nästa gång den där röda tröjan följde med dem vita tvätten eller frysen gick sönder mitt i sommaren och all mat du bunkrat fick förlorad, värre saker händer till havs.

Hoppas alla får ett fint och bekymmersfritt veckoslut!

Bild tagen bara för att jag gillar fåglar!


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg