Att skaka av sig kroppshetsen

Jag åkte på lite semester och kom hem med en infektion, någon liten jäklig bakterie lyckades leta sig in i armen. Jag väljer att tro att det hände samtligt som jag fick en massa stryk på en finsk Muay thai lektion, jag som inte ens tränar kampsport fann mig plötsligt bland en massa finska entusiaster som gladeligen satte mig på plats med boxhandskar och sparkar....så gjorde tydligen även bakterierna.
Detta resulterade i att jag när jag väl kom hem fick uppsöka läkarvård för en underarm som svullnat till nästan dubbel storlek och blev satt på en penicillinkur mer passande för en mindre häst.
Vilket i sin tur självklart ledde till att de värsta orden jag vet uttalades! Nej, du får inte träna! Du ska göra så lite som möjligt i en vecka! Vilken mardröm för någon som är van vid att träna dagligen och alltid är i rörelse.

Jag älskar ju att träna, att få svettas, lyfta omkring tunga grejer, lukta ingrodd träningslokal och ha magnesium i håret! Det är kanske världens bästa känsla att få känna att kroppen är hur stark som helst och att man faktiskt har det i sig att lyfta något som väger två gånger din kroppsvikt. Klarar man det så klarar man vad som helst!
140 kg marklyft, lite mer än dubbla min kroppsvikt. Det är en ganska mäktig känsla att veta att man klarar det.

Men jag vet också att det lätt kan gå överstyr, speciellt i kombination med min allt eller inget personlighet. Ibland skenar jag iväg och jagar mål, nya pb:n, magrutor, smal midja och optimal kosthållning, starka muskler, bäst kondition precis hela tiden till den grad att det inte är roligt längre, att det blir mer stress och press än ren kärlek till sporten.
Då brukar jag vakna till och inse att det inte är livskvalitet att leva enbart på kyckling och vitkål och att magrutor för visso är ursnyggt, men man kan inte prestera i styrka om man ligger på kaloriunderskott. För att vara stark och frisk behöver kroppen massa bra näring och för att kunna prestera marklyft på 140 kg behöver den ett rimligt lager " orkehull", som min mormor så fint kallade de där rullarna alla normalviktiga människor får på magen.

Tillbaka till armen och infektionen...

Det vart bara tack vare den där penicillinkuren som jag lyckades spendera hela (nästan) helgen i soffan! Hade jag varit helt frisk hade jag förmodligen inte kunnat sitta still ens igenom ett helt 59 minuter långt program, som SVTplay genom alla sina magiska algoritmer föreslog som ett program jag skulle gilla. Och om jag gillade det! Mia Skäringer är helt fantastisk, även om det känns som att hennes resa varit tio gånger värre än min så känner jag igen så mycket!
Jag tror att de flesta kan känna igen sig i vad Mia pratar om, att vilja ändra sitt utseende på något sätt. För att passa in, bli uppvaktad eller känna att man duger.

Jag har börjat att aktivt ändra mina flöden på mina sociala medier, för till viss del kan vi styra budskapen vi blir matade med. Istället för att följa de där "supermänniskorna" med magrutor och välsvarvade rumpor som bara ger en mer komplex utöver de som låg och mellanstadiets mobbare redan befäst, försöker jag följa människor som tränar för att prestera, blir starka och riktigt bra på sin idrott. Det går ju tyvärr inte att gömma sig för alla budskap vi blir överösta med, men att ändra mina egna flöden hjälper mig lite i alla fall.
Inte för att förringa de som hänger sig åt mer utseende baserade idrotter inom fitness, ni är asgrymma hela högen! Men jag mår så mycket bättre av att inte ständigt bli bombarderad med bilder på perfekta människor hela dagarna för jag vill må bra i min kropp, när den är stark och fylld med energi men kanske framförallt de dagarna då den är trött och känns som att den är gjord av majonnäs.
Då vill jag känna att min kropp är okej ändå trots ärr, bristningar, orkehull, breda manliga axlar och oregerligt hår som aldrig ser sådär fotomodell snyggt ut.

Jag har ingen aning om hur man slutar hetsa över sin kropp en gång för all, hur man ska lyckas att tycka om precis varje lite del av den. Kanske måste man bara bestämma dig för att sluta, eller så är det en lång resa.. jag vet inte. Men att titta på den här serien är kanske ett bra steg på vägen.
https://www.svtplay.se/kroppshets

Kommentarer

Populära inlägg